Svårt eller utvecklingsbart?

En av de svåraste uppgifter jag står inför är att detta att SÄLJA! Jag tog upp det som ett hinder under en av våra träffar förra veckan. Och ett av råden var att jag skulle se det som min plikt! Kändes väl sådär - men faktum är att jag kommit så långt nu att det ändå är där jag ju hamnar! Det är bara att liksom bita ihop och ta tag i detta. Nån i gruppen sa också att allt är ju inte KUL! Även på ett vanligt jobb hamnar man inför uppgifter som kanske inte känns helt enkelt eller bekvämt. Så... Nu har jag börjat - kanske inte precis "gilla läget" -  men åtminstone "accepterat läget"! Jag måste ju ut och berätta vad jag har att sälja... Det min PLIKT. Om jag nu ska vara en egen företagare. Och det är kanske inte heller en av mina svåraste uppgifter - utan en av de mest utvecklingsbara - för att använda en TRRanställds uttryck:)

Hade också ett möte med Marianne i fredags, och bara det att liksom sätta ord på det man vill göra, leder en några steg till... Och ett av tipsen som jag bl a fick med mig av Marianne, passade mig utmärkt. Fattar inte varför jag inte tänkt ut det själv bara! Känns nu som jag har haft mitt första riktiga affärsmöte - och ändå inte! Förr såg jag säljandet som att man skulle boka en tid med en helt okänd person som man hade viss tid på sig att liksom övertala, övertyga och sälja sig själv på! Upptäckte att säljmöten kan ske på andra sätt än så.

Jag tog kontakt med en av mina facebook-kontakter, vi FB, inte alls en nära vän - men nån där i periferin som jag nån gång bekräftat som vän. Bad att få en lunch med henne eftersom jag visste att hon kunde en del om den kundkrets jag vill åt. Fick svar och smileys av henne inom nån timme. Nåt telefonsamtal senare sågs vi över en lunch, och även om jag inte sålde min tjänst just nu och då, så fick jag reda på saker och några namn till jag kunde kontakta. Men bäst av allt var att det känns som att jag skulle kunna göra om det - att bjuda folk på lunch, berätta vad man tänker - och vill SÄLJA - det var inte så svårt!